Nytt liv inför framtiden

3/11-2913 Det var datumet jag tog tag i mitt liv vad gäller vikt och hälsa. En arbetskollega utmanade mig till att klara midnattsloppet 2014 under timmen.
Jag hade inte sprungit under timmen på milen någon gång i mitt liv och jag har inte sprungit alls sedan 1991 då jag gjorde lumpen. 

Vägde den 3;dje november 124.3kg. Bestämde mig för att klara utmaningen men även att nå ett viktmål på 95kg till midnattsloppet.
Sagt och gjort, började kämpa i bostadsområdets gym, jag kunde inte tänka mig att gå till ett riktigt gym. Jag skämdes för mycket för det.
I februari fick jag mitt Ex att starta med LCHF och ett par veckor efter det startade även jag och sambon med att utesluta kolhydrater och äta mer fett. Vikten hade rasat bra innan dess men nu small det iväg ordentligt.
Jag hade inte sprungit på väldigt lång tid och dessutom aldrig en tävling, så mina funderingar började med tävlingserfarenhet. Tänkte att det kanske är bra med lite tävlingar innan Midnattsloppet så jag vet hur det fungerar. Anmälde mig snabbt till Solvikingarnas vårlopp i mars. Målet var att "Springa" de 8km utan att gå.
Med nöd och näppe tog jag mig runt men det gick. Helt slut i mål, men förbannat stolt.
Stoltheten över det loppet fick mig att fortsätta kämpa på gymmet, slet på löpband, roddmaskin och vikter.

Våren var en period som var väldigt jobbig hemma med sambon och hennes son, så min flykt blev till gymmet. För på gymmet mår jag bra.
En dag i april fick jag på facebook nys om Skärgårdsmilen på Hönö. Häftigt tyckte jag och anmälde mig. Hela familjen följde med och vi hade en riktig familjedag med picknick och mys. Samt ett otroligt trevligt lopp där jag för första gången sedan 1991 sprang en hel mil. Gick i mål med krafter kvar, för jag var under hela loppet livrädd att jag inte skulle orka. 1.05 blev tiden. Riktigt nöjd och stolt över det.
Strax innan Skärgårdsmilen hade jag även anmält mig till Näsetloppet, Var trots allt ett millopp jag tränade inför.
Men dagen efter Skärgårdsmilen fick jag en knäpp idé om att jag skulle anmäla mig till Göteborgsvarvet. Sagt och gjort, köpte en startplats och nerverna började dallra. Har alltid sagt att det är det sista jag skulle göra i mitt liv. Att springa Göteborgsvarvet fanns inte i min ordlista. Men helt plötsligt hade det blivit roligt att springa. Tankarna gick bara runt efter startbeviset var inköpt. HUR skall en småfet 44åring fixa det här.
Generalrepetition blev Näsetloppet som inte fungerade alls för mig tyvärr. Började få kalla fötter ordentligt. Vad fan har jag gjort, jag kan väl inte springa så långt, var några av de frågor som började komma. Hemsk ågren hade jag.
För att få hjärnan och mig själv övertygad gav jag mig själv träningsuppgiften att köra trappan upp till skansen krona i 150min. Om jag klarar den utmaningen så klarar jag varvet med resonerade jag. Sagt och gjort, gick till trappen och klarade 140min. Det övertygade mig, NU skall jag klara varvet.
Och det gjorde jag. Sprang hela Göteborgsvarvet vilket i sin tur var mitt mål. Hade inga tidsmål alls, bara att ta mig runt. 2tim 23min och 44 sekunder tog det. sedan stod jag på mållinjen med ett känsloutbrott jag aldrig tidigare varit med om, skrattade, grät, log, hoppade och ramlade nästan ihop. JAG hade klarat varvet och jag var stolt som en tupp...
Efter det slog löpdöden till, var inget kul att springa längre. Det tog 3veckor innan jag sprang igen. En vän jag mött på FB klubben Lonesome Runners övertalade mig att springa med henne. Vi sprang bara en 6km runda men gud vad skönt det var att komma ut igen.
Strax efteråt kom Blodomloppet, ja kunde vara en trevlig sista tävling innan midnattsloppet tyckte jag. Dessutom skulle min nyfunna vän springa det loppet, så då kändes det trevligt igen. Sprang med henne i 3km sedan kände både hon och jag att vi skulle dela på oss, jag hade betydligt piggare ben. Sprang som bara den men lyckades inte nå målet på under timmen. Fick iaf agera hare åt en Lonesome kompis så han kom in på en bra tid. Jobbigt lopp med för mycket folk på för liten yta.

Fram till Blodomloppet hade jag gått ner till 108Kg dvs en viktnedgång på 15 kg. Jag var allmänt förtvivlad, den platå jag hamnat på med vikten ville inte ge sig och orken när jag tränade vek sig varenda gång. Började leta efter orsaker och hittade bland annat att mitt proteinintag var för lågt enligt alla experter. Så det fick bli lite proteinpulver efter alla träningar. Läste oxå om en del som åt en halv/hel banan eller liknande med kolhydrater för att få den lilla extra orken på träningen. Började även jag med det. Helt plötsligt började jag gå ner igen och min återhämtning efter träning blev dubbel så snabb. Musklerna sög åt sig proteinerna.

Vid midnattsloppet låg min vikt på 104kg så ja jag hade misslyckats med den delen av målet. Loppet däremot gick som det skulle, tiden under timmen 58,41 blev tiden. Även här med krafter kvar. Var ett trångt och lite bökigt lopp men en folkfest som var riktigt trevlig.

Övriga lopp och tider ser ni under tävlingar här på sidan.

Nya mål och utmaningar är nu efter lite eftertänksamhet satta.
Målen sträcker sig till 2016 då SKALL jag genomföra en Ironman tävling. Det vill säga 3.8km simning, 180km cykling, 42km löpning.

Viktmålet är att till den tiden skall jag ha gått ner till 92Kg och ha magrutor, skratt för det har jag aldrig haft och jag har lovat min son det. Han är just nu den som stöttar mig mest.

Mitt träningsupplägg fram till januari ser ni under träning här på sidan. Upplägget är inte skrivet i sten så ibland korrigeras det. Ni hittar annars mina träningar på Jogg.se.

Hoppas du har lust att följa mig vidare i min färd mot ironman 2016.
Välkommen!

En vecka i Limbo

En jobbig vecka har det varit. Fylld med konflikter, dåligt med sömn, sorg och oro.
Söndagen började med tråkiga beskedet om att jag inte fick en lägenhet som jag verkligen ville ha. Hade varit kanon att bo där, så tjejerna kunde fortsätta vara hos mig varannan vecka.

Gick hem på måndagen efter linnea blivit snuvig och hade feber, sedan vab hela veckan. Helt ok att vara hemma med den här underbara lilla prinsessan.

Blir arbetslös igen imorgon och oroar mig verkligen för framtiden. Ekonomin är ett jobbigt kapitel just nu.

Min bästa vän mitt ex som jag har flickorna ihop med har efter flera års relation som vän, periodvis kk, extra familj och förälder valt att avbryta den fina relation vi tidigare haft för att som hon uttryckte det "bara vara föräldrar". Skall tilläggas att vi var på en fantastisk semestervecka i somras och har under alla år delat allt med varandra. Brytningen handlar om att hon träffat en man och han har bestämt att vissa relationer skall hon avsluta. Han bestämmer helt plötsligt väldigt mycket i hennes liv.Riktigt glad att hon träffat någon, hon och tjejerna förtjänar verkligen någon som tar väl hand om dem.
Har dessutom insett att hennes problem är inbyggt i hennes bekräftelsebehov. Som i sin tur bottnar i hennes olösta problem med sin mamma från barndomen. Så länge hon kan hjälpa genom samtal och umgänge så stannar hon kvar sedan smiter hon fort vidare. Finns ett flertal exempel på det senaste åren. Ja ja, bara önska henne lycka till och hoppas på att han behandlar henne väl. För det förtjänar hon. Kommer dock alltid finnas kvar för henne trots att vår sk relation känns otrolig tung just nu.

Träningen har inte varit kul alls den här veckan, beror väl på allt ovan och en gnagande oro. Körde på lördagen min favorit trappor vid skansen krona. inte ens det var roligt.

Det stora glädjeämnet den här veckan är fördjupandet av vänskapen med en person som blivit väldigt viktig i mitt liv.

Vikten hm en uppgång på 1 kg. Funderar på om förra veckans viktnedgång berodde på hård träning och den här veckan pga vilan. Det vill säga att jag under vila byggt de muskler jag tränade upp förra veckan.

Kommande vecka blir en riktigt tuff vecka med minst 10 träningspass. Mycket teknik och fortsatt uppbyggnad av kroppen inför kommande utmaningar. Nästa lopp om 2 veckor i Alingsås. Tänker då kapa PB ordentligt på milen.

Kan bara hoppas att kommande vecka blir otroligt mycket bättre än förra.

Jag VILL, jag KAN, jag SKALL och jag är grym!  Ha det gött!

En fantastisk träningsvecka....

Lämnade mina barn i söndags, jag har de 2 tjejerna vecka vecka och pojken varannan helg. Så min barnlediga vecka kommer framöver i stort sett bestå av jobb och träning.

Sedan gick jag in i träningsbubblan ;) här är vad jag fick ut måndag till fredag:
245min spinning - 4pass
60min löpning, teknikträning på löpband 1 pass
60min Coreball - 1 pass
45min Crosscage - 1pass
170min Styrketräning - 4pass

Veckans sista pass blev på lördagen en triathlon modell :)
1,3km simning
20,9km cykling
6km Löpning
På tiden 2:17:48

Inte riktigt nöjd med tiden. nästa gång cyklar jag neråt Kungsbacka istället. Slottskogen är värdelöst att cykla i folk överallt, helst i bredd om 4. Samma var tyvärr simningen idag, därför gav jag upp simningen i förtid.

Har verkligen njutit av den här veckan och känns riktigt bra i kroppen, lite sliten ja ;) men skönt sliten.
Jag brukar väga mig varje söndagsmorgon, så även idag -2 kg den här veckan.
Faaaaan vad jag e grym! :)

Nu två dagar vila....

En lördag i Sjövik!

Lördagen den 13/9 2014.
Risveden terräng. ett hårt 17.7km traillopp enligt arrangörerna. Jag kommer upp till Sjövik med bussen från Göteborg som arrangörerna ordna på föredömligt sätt, verkligen tummen upp. Väl uppkommen blev det lite snurrigt innan jag hittade klubbens tält. Vi Lonseme Runners var största klubb i tävlingen så vi fick en egen träffpunkt i form av ett tält.

Fantastisk trevlig och gemytlig stämning inföll sig direkt i tältet vilket gjorde att mina nerver lugnade sig lite.
Jag har aldrig varit så nervös inför ett lopp som jag var i Sjövik. Tvivlar inte på min kapacitet vet hur mycket jag orkar. Den här nervositeten satt på ett mer mentalt plan. Stödet från en av mina viktigaste fans, kändes inte längre. Även om den personen inte varit med på några av mina tävlingar har alltid stödet känts i hjärtat, men den här gången fanns det inte där. Det gjorde mig riktigt ont. Saknar dig!

Loppet gick igång, trångt på väg ut från Sjövik, riktigt trångt med gående som följd ett par bitar. Grusväg första kilometrarna. Jag kände ganska snart att det här skulle bli ett tungt lopp. Det fanns liksom inget tryck i benen som det funnits vid senaste tidens löpningar och jag kände mig TUNG i kroppen. Kan bero på att jag laborerar lite med mat och dryck innan lopp, jag har inte hittat den ultimata kombon och tiden än.Men mest berodde det nog på att känningar i vänster vad började komma.
Efter 4km började jag gå sträckor. Värken i vaden tilltog, har inte haft problem med den sedan februari. Tack och lov fanns fantastiska klubbmedlemmar som pushade, peppade och bidrog med positiv attityd. Vilket resulterade i att jag fortsatte, ja jag hade tankar på att bryta så tungt gick det. Och vaden oroade mig mer och mer. Även den otroligt vackra banan bidrog till att fortsätta, vilka härliga skogar det finns. :)

OJ plötsligt låg upploppet framför mig och jag hade mycket krafter kvar. Någon ropade GO Lonesome och allt negativt rann av, spurtade bra :) Tyvärr kom sambon och prinsessorna ett par minuter försent för att vara med om målgången.

2:06:44 blev tiden, riktigt nöjd efter hur loppet utvecklade sig. Efter Salomon trail hade jag räknat med en tid på runt 2:30 men den här banan var betydligt mer lättsprungen än sträckan vid Kåsjön.
Kommer definitivt komma tillbaka till den här pärlan i Sjövik.

Nu har jag en riktigt hård träningsvecka framför mig. Skall bli jätteroligt och utvecklande. Måndag och tisdag skall jag vara med på lektioner i löpteknik, ett pass på löpband och ett utomhus. Jag behöver verkligen utveckla tekniken för att kapa mina tider. Styrkan finns, orken finns men tekniken är bristfällig. Lördag är tanken att jag skall vara med ett prova på pass med Hisingen cykel klubb. Jag får låna en riktig cykel där, jag brukar cykla med min halvtaskiga motionscykel. Prova på passet är ytterligare en test i att känna av om triathlon kan vara något för mig. Kan vara smart att känna efter lite innan en dyr cykel införskaffas.
I övrigt är veckan späckad med teknik, kondition och coreträning.
Som sagt en tuff, underbar och väldigt utvecklande vecka framför mig!

Ironman! En omöjlighet för en 45åring??

Ja jag är inte 45 än, men nästa år :)  Har sista tiden mer och mer börjat spana framåt mot IronMan i Kalmar nästa år. EN ofantlig utmaning, men kan andra kan jag :) Inbillar jag mig i alla fall. Bara funderar på det än så länge, jag tror det hade varit den ultimata tävlingen för mig.

I januari i år kunde jag inte springa 3km. sedan dess har det blivit både millopp och halvmara. Både asfaltlöpning och skogsäventyr(Trail) har det blivit. Skall även under hösten testa en ultralöpning på 6tim.

Jörgen Nilsson som driver bloggen "Från fet till triathlet" Är en av mina största inspirationskällor, helt otrolig resa den mannen gjort. Min resa är bara påbörjad i jämförelse. Om jag nu skall jämföra mig med andra.

En Ironman tävling kräver en HEL del förberedelser och väldigt mycket träning. Och jag har aldrig någonsin testat triathlon. I fredags bestämde jag mig för att jag under lördagen skulle köra en triathlon test bara för skoj skull. Utfallet kändes bra och kommer nu jämföras med nya tester varannan lördag.

Testen bestod av:
1tim Simning = 1,7 Km. I Frölunda simhall sedan hem och byta om, tog 25min till
1tim Cykling = 19.8Km med min gamle cykel i stan, massor av fotgängare i vägen mm. Obs! ingen landsväg och ingen bra fartcykel. (kommer bild senare). direkt efter jag kommit hem blev det
1tim löpning = 8.8 km. Nu började det gå trögare :) och pressade väl inte mig själv till max heller direkt.

Allt som allt är jag nöjd med första testet. Finns massor att korrigera och förbättra. Men jag orkade 3 tim aktiva idrotter och det är jag riktigt nöjd med.
Vet inte när startplatserna till Kalmar börjar ta slut men jag lär inte bestämma mig än på en stund.

En Ironman består trots allt av 3860m Simning, 180km cykling och 42.2km löpning. Och jag har lång väg att vandra tills dess.

Vad tror ni, kan jag klara en Ironman om 11månader?

En kock på uppgång :)