lördag 15 oktober 2016

IronMan Mallorca 2016 Racereport mm

Då var det dags att genomföra sin dröm. Familjen förväntansfulla inför resan ner till Mallorca. Prinsessorna superpirriga för att det var deras första flygresa. Jag var bara orolig och fokuserad på cykeln, hoppas allt löser sig med den. Att flyga med cykel i bagaget har jag vid ett flertal tillfällen hört inte är så kul, komma bort, sönder mm är riskerna. Fick ihop cykeln på kvällen efter härlig flygtur ner till Mallorca från Göteborg via Düsseldorf. Lilla tjejen blev så bekväm med flyget att hon tvärsomnade på andra flygresan.

Lite orolig över att sightseeingturen inför IM var dagen efter vi kom fram, redan kl 0900.
Sightseeingrunda
Hittar jag? Kollat på kartan innan flertal gånger men ser lite annorlunda ut i verkligheten som vanligt. Gjorde en underbar tur på 8 mil ihop med ett 70tal andra cyklister, snittfart 30km/tim.  Registrering... hm mycket i huvudet.
Tack till min älskling som skötte allt med barn och det praktiska.





Dagen innan tävlingen var det dags för racebriefing och inlämning av transitionbags (ombytesväskorna) och cykeln.
Racebriefing
Vid racebriefingen konstaterades att vattentemperaturen översteg 24.5 grader så våtdräkt fick inte användas. Gruvade mig lite för det. Något enklare att simma med våtdräkt och simningen är den gren jag är absolut sämst i. Lika för alla så bara bita i. Lämnade in mina väskor och cykeln. Fick mitt tidschip. Gick runt området för att se hur och var jag skulle springa. Strålade samman med familjen och tog taxi hem efter en liten tur runt Alcudia.

Lördag den 24e september. Dags för den stora dagen.Simstarten skulle vara  0737. Var uppe vid 0500 på morgonen. åt stabil frukost, laddade. Duschade, på med vaselin på alla områden där skavsår kan bli. Tävlingsdräkt på. Överdragskläder på. Ingen våtdräkt med eftersom vi inte skulle få använda någon. Hela familjen hann vakna och lyckönska mig innan jag gav mig iväg i taxi till tävlingsstarten (bodde 10km utanför Alcudia). 
När jag stiger ut taxin så ropar de i högtalarna att våtdräktsförbudet är hävt för vattentemperaturen har blivit något svalare under natten. FAN fanns inte tid att åka tillbaka och hämta våtdräkt, ja ja bara att köra som det är.

Alcudia Bay, Simbanan

Träffade på Jesper Fahlen i startfållan och vi bestämde oss för att starta i långsamma gruppen. Åskan och blixten mullrade i bergen ovanför Alcudia. Havet låg klarblankt och vackert. Jag var laddad och såg verkligen fram emot det här. Ner i vattnet, skönt varmt. Startade upp med bröstsim och varvade med korta perioder crawl. Tekniken stämde inte kände jag men var bara att köra vidare. Första simningen på 3.8km någonsin. Var bland de sista upp så kan inte direkt säga jag är nöjd men jag kom runt på 1.50.55
Lite strul vid växlingen till cykel då mina glasögon inte fanns på det bord där jag lagt dem, nya personer där som på spanskt maner rykte på axlarna och hänvisade bortåt. När jag kommit en bit kom en man springande med dem, för de fanns visst vid bordet tydligen.

Ganska låg på energi efter simningen så jag drog i mig en sportgel och en barnmat i ombytestältet innan jag gav mig iväg. Kändes bra i ca 5 min, sedan slog gelen till. Koffeinberikad gel (brukar inte använda gel men fick ett infall dagarna innan att jag kanske skulle behöva det), gelen gjorde att hjärtat löpte amok (hjärtflimmer) vilket gjorde att jag inte kunde få tillräckligt med syre utan benen stumnade ganska fort.
Höll skenet uppe förbi familjen som stod i Can Picaforte och hejade (där vi bodde). Kämpade vidare men låg bland de sista. Jobbade hårt men var riktigt tungt. Det tog 1-2 timmar innan effekterna av gelen försvann (diffust tidsperspektiv ibland i tävlingar), då hade jag tappat mycket tid. Vädret så långt var helt okej, lagom varmt.


Efter 6.5 mil började det regna och åska. Blandat regn från droppande till skyfall och horisontellt regn med inblandat hagel. Jag fick även en ordentlig tankeställare när blixten slog ner i huset bredvid där jag cyklade. DÅ blev jag rädd kan jag säga. Samtidigt gjorde regnet att jag kämpade ännu hårdare, "Inget väder skall knäcka mig" kom fram. Kände till och med leendet kom fram på läpparna sjukt nog. Farten ökade trots att bromsarna knappt tog, jag passerade ett antal medtävlare.

I de värsta skurarna utanför Alcudia på väg upp mot  Port de Pollenca låg det 10 cm vatten på vägarna. Regnet kom horisontellt, la mig ner i tempobågen men klarade inte av att ligga där dels för att de blåste så och dels för att haglet gjorde vansinnigt ont. Tittade lätt över skalmarna på glasögonen för att se något överhuvudtaget. Då var det dags för ett "Forrest gump samtal" med han där uppe. Ni vet ett sådant där som LT Dan gjorde på räkfiskebåten i stormen. Stärkt av samtalet och med än mer kämpaglöd ser jag berget Lluc torna upp sig framför mig. Wow, skall jag upp dit var tanken som kom. Många känslor på vägen mot berget. Strax innan de riktiga stigningarna började skulle en depå finnas, mina flaskor var tomma. I depån hade alla gömt sig i skydd för regnet i en lastbil. hade slängt mina flaskor och allt de hade var cola, men inget vatten och inga cykelflaskor. Surt kände jag. Efter några minuter kom en funktionär på moped upp jämsides och sa "allt ok? Du har en timme på dig uppför berget"  Okej tänkte jag och kämpalampan tändes igen. Tyvärr sa han inte hur långt det var och i den trötthet kroppen var mindes jag inte detaljerna från kartan jag tittat så många gånger på. Var tungt men passerade ett 10 tal cyklister på vägen upp. kändes riktigt bra.

Nästan uppe på toppen trodde jag, där stod en vattenkontroll. skönt att få i sig lite vätska. frågade hur långt det var kvar. bara uppför den här backen sedan är det nerför svarade vattenmannen. Stort leende på läpparna, då klarar jag det tänkte jag och pressade på. Japp backen tog slut, en liten nerförslöpa och sedan bar det iväg uppför igen. Vattenmannen hade inte riktigt talat sanning, slet som ett djur, passerade ytterligare medtävlarna som hade det tungt, försökte peppa bästa jag kunde med att tala om hur många min vi hade kvar.
Ny rondell och ytterligare en backe. kom upp för den, där ser jag ett café, en bensinstation, en buss, några bilar och funktionären som sa till mig längst ner i backen.
Gråten höll på att tränga fram, var ledsen, besviken, förbannad. Fick samla mig en stund och funktionären förklarade att en buss skulle komma och plocka upp oss(mig och de medtävlare jag passerat uppför berget).
Cafeet vid mellantidsstrecket
Jag kämpade upp till mellantidsstrecket. Funktionären kom fram och stoppade. Tiden är ute sa han.
Fick låna funktionärens mobil och messade Hanna att jag missade snöret och att jag var på väg hem. Så slapp de åka till Alcudia senare och titta vidare på tävlingen. Det tog ca 20 min innan bussen kom, då hade den samlat upp de andra. 12 stycken blev vi i bussen. Vatten delades ut och vi fick spacefiltar. ;) silverfiltar som gör att värmen behålls. Efter mycket käbbel från funktionärer och uppskrivning av startnummer mm så var vi på väg ner från majestätiska Lluc. Vi kom ca 5 min ner i de trånga serpentinvägarna innan vi fick stanna. 5 bilar framför oss. Vår funktionär gick efter en stund ut för att se vad som hänt. Hon kom tillbaka och informerade oss om att ett träd vält över vägen och att vi fick vänta på att räddningstjänsten skulle komma och ta bort det från vägen.

Blev varm och fick ett lugn i kroppen som är svårt att beskriva. Var det något som ville att jag skulle missa snöret för att jag inte skulle skada mig på vägen ner?  När jag 4 dagar senare cyklar ner för samma backe så inser jag att om jag cyklat där under tävlingen hade jag garanterat kört av vägen i regnet, gruset och de tvära svängarna.

När vi kommer ner till transitionarea i Alcudia så bryter kaoset ut. Funktionären har fått order om att de behåller cyklarna och ställer dem på plats i cykelställen. Vi får hämta dem vid senare tillfälle. Alla tävlande ser frågande ut, vi är genomblöta, hungriga och trötta. Våra ombytesväskor är inte där bussen stannade utan vi fick gå en km till målgången där vi på morgonen hade lämnat väskorna. Frågar en vakt om vi kan komma in bakom målgången, han hänvisar oss runt hela området för att hämta påsarna. ÄNTLIGEN fick vi på oss lite torra kläder. Missnöjet var riktigt stort.
Kom bort till cykelställen. Då var vi tvungna att vänta ytterligare 45 min innan cyklarna fick hämtas ut. Grrr..
Var trött besviken och jävligt irriterad på organisationen där nere. Ingen koll kändes det som.
Fick ut min cykel efter en tråkig väntan och cyklade hem till Can Picaforte en mil bort.
Kommer hem då finns ingen hemma. Hanna hade inte fått mitt sms från berget och hela familjen hade åkt in till Alcudia för att titta på löpningen och målgången.
Jag hade ingen nyckel med mig så var tvungen att få tag på dem på något sätt. Fick låna telefonen hos optikern vi hyrde lägenheten av. Inget svar, men talade in ett meddelande på telefonsvararen. Gick en sväng och när jag senare kom förbi optikern så vinkade han in mig. Hysterisk och rädd Hanna i telefon. Hon hade letat överallt i Alcudia, kollat med funktionärer inom IM och inte fått några besked om var jag var. SKITDÅLIGT tycker jag. 3 ggr från det vi blev stoppade tills vi kom ner till Alcudia tog funktionärerna våra startnummer. Ändå fanns inga besked nere i Alcudia var vi var. Fick Lugnat Hanna och de var snart på väg i taxi hem.

Är givetvis besviken att tävlingen inte gick som den skulle för min del. Men jag har fått vara med om underbar cykling, fantastiska vyer och massor av lärdomar. Vissa lärdomar som jag kanske borde lärt mig tidigare.
De 3 tyngsta lärdomarna inför kommande triathlontävlingar (ja jag ger inte upp, min dröm skall gå igenom)

1) Simningen är absolut avgörande inför de andra grenarna och med det menar jag att ben FÅR ej användas vid simningen. Crawl tekniken måste fungera och enbart överkropp skall användas för bästa resultat.

2) Ät aldrig något du inte är van vid (Borde vara självklart efter alla tävlingar jag varit med i). Nutrition som inte testats innan kan ha förödande effekter. Förutom att jag skall avstå gel så fick jag fram att cola fungerar utmärkt på mig.

3) Kommer fler tävlingar. Jag är viktigare än en tävling.

Trots många misstag i organisationen av tävlingen tycker jag det hela var en fantastisk upplevelse och längtar till nästa gång en IronMan kan bli aktuell. Kan även varmt rekommendera Mallorca som ett cykelparadis med bra träningsmöjligheter och fantastisk attityd till cyklister.