tisdag 23 juni 2015

Vätternrundan - en Racereport

Nerverna låg utanför kroppen hela veckan innan "rundan" hade svårt att sova och koncentrera mig. Körde några lätta gympass men inget mer. Det kändes som en stooor utmaning jag gett mig in på. Sub9.30 grupp. Var jag tillräckligt tränad, skulle jag ens orka 30 mil. Hur långt är 30mil för kroppen, jag hade aldrig cyklat över 11mil. Hade jag tillräckligt med mil i benen. Övertygelsen om att jag inte hade det blev större och större.

Jag hade ordnat så jag skulle åke upp till Motala med CK Wano från Varberg på fredagen. Kändes bra att vara ute i god tid. lite orolig för alla cyklarna i släpkärran bara. Var ett gott gäng i bussen, många skratt och förväntningarna låg i luften. Vi var några som skulle köra för första gången. :) Givetvis hade vi med oss några underbara veteraner med. MÅNGA rundor hade de kört, tar av hatten och bugar inför den respekt jag känner för människor som kört Vätternrundan över 30 gånger.

Under veckan hade allsköns väder utlovats, men på resan upp sprack himlen upp och Sverige blev sommarfint. Klarblå himmel, folk med mjölkvita ben i shorts. Vi kom fram till skolan vi skulle sova på och jag insåg i allt prat att jag skulle starta sist av alla. Drog min runda ut på tiden skulle de alla få sitta och vänta på mig. Pressen ökade. De andra fick en stor sal att "sova" i. Jag fick ett eget litet grupprum efterson jag startade sist av alla. Kl04.44 skulle min start gå. Veteranerna skulle starta redan i andra startgrupp runt 1930 på fredagen.

In till stan för att hämta nummerlappen. Underbart mässområde intill vattnet och inga tecken fanns på att vädret skulle ändras. Gick med de fyra veteranerna som hade totalt över 100starter tillsammans. Respekt och vördnad. Härlig gubbhumor och många härliga skratt som gjorde att nerverna lugnade sig.


Tillbaka på skolan så var det dags för mat. De andra kolhydratladdade och intog pasta med lite köttfärssås. Själv blev det sallad, köttfärssås och dressing, så mycket fett som möjligt. Skolmat kan vi säga, men stämningen var iaf på topp. Hela kvällen drack jag resorb för att vätskeladda, var livrädd för min vätskenivå inför en varm dag på cykel. Främst för att min grupp hade kommit överens om endast två stopp på vägen  för att fylla på vattenflaskorna.
Veteranerna gav sig iväg till starten med målsättningen att hinna tillbaka innan frukost.

Nervositeten ökade. kolla av cykel. koll av cykel. koll av  cykel. framläggande och kontroll över all utrustning som skulle med. Vad skulle jag ha var? Var orolig för två saker egentligen, vätskan och energinivåerna. 30Mil är en lång resa med mycket energiåtgång.
Uppe i god tid. Ner till matsalen. pressade i mig ordentligt med mat. Ägg, majo och ost i massor. två koppar kaffe. På med kläderna och dags att sätta sig på cykeln för den lilla färden in till starten. Konstigt nog hade nerverna lugnat sig och jag hade skruvat ner mina förväntningar. Kändes inte tempo eller gruppen bra skulle jag backa ner och åka med någon annan hade jag bestämt.
Efter mycket ovisshet vid starten, svårt att hitta gruppen mm så stod jag i startfållan såg grupperna före starta och ett nervöst lugn spred sig i kroppen.
Pang! Kl 04.44 starten gick och motorcykeln ledde vår väg ut genom Motala. Vi i vår grupp Ride of hope sub 9.30 hade aldrig cyklat ihop så det blev ingen vacker klungkörning direkt. Vi testade lite hit och dit, körde om några andra grupper och hamnade till slut i en belgisk rulle som fungerade okej. Bra fart. och allt kändes riktigt bra.
Jag är inte riktigt säkert på var det skedde men har för mig att det var ca 10km innan gyllene uttern som en i gruppen fick punktering. Därefter blev det bara kaos och inget flyt infann sig. Problemet var större än förväntat så punkteringen fick åka till närmaste depå. Klungan stannade av och i brist på information cyklade vi ett väldigt långsamt tempo för att vänta in de andra, 3 pers var verksamma med punkteringen och de tekniska problem som följde.
Till Gyllene uttern tog vi oss på 2.31 med en snittfart på 30km/h. Ganska bra fart tycker jag om man ser till de problem vi hade. Teamchefen beordrade snabbvila, 2 min påfyllnad av flaskor mm. Tyvärr rann tiden iväg pga tekniska problem med punkteringscykeln som blivit inlämnad i den här depån. så 15 min senare kom vi iväg men i långsamt tempo inväntande de som var kvar.

Mellan gyllene uttern och Fagerhult kantades vår färd av tekniska problem och det ryckiga tempot började även det sätta sina spår i trötthet. Bankeryd nåddes på 4,13 och snittfarten hade sjunkit till 26km/h. Strax innan Fagerhult i backarna hade det blivit luckor mellan oss och kommunikationen bröt samman. Jag och en till missade att de framförvarande hade åkt in i depån i Fagerhult och fortsatte i eget tempo.
Kände att han hade inte riktigt det tryck i benen som jag kände att jag hade. Så jag stack iväg med en annan grupp från "ride of hope". Cyklade med dem nästa fram till Hjo. Tyvärr inget flyt i den gruppen heller utan ganska ryckigt. Kom till Hjo efter 5,48 och snittfarten hade ökat till 32km/h vilket jag var riktigt nöjd med.
Kände mig skapligt stark fortfarande men cyklade ensam så blev ganska tungt vissa sträckor. Pannbenet fick jobba hårt.

De 80km mellan Hjo och Hammarsundet var riktigt tunga med depåstopp på varje ställe, mycket energi intag. Fick kramp på utsidan fötterna och stannade på en rastplats för att gå på toa. Farten sänktes och det kändes riktigt tungt i perioder.Passerade Aspa på 8,31 Snitt 26km/h och Medevi på 9,46 snitt 26km/h.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände de sista två milen. Jag och en annan kille turades om att dra i backarna och vi hade bra med energi i kropparna. Farten blev riktigt hög i perioder. Vi åkte förbi ett hundratal andra cyklister och jag bara njöt. 2km innan Motala släppte jag den här cyklisten, han hade mer i benen än mig, eller om det var mitt pannben som sa att jag inte orkade mer.

Rullar in i Motala efter 10,30 och med ett totalt snitt på 31km/h
Samma känslor väller upp i målfållan som efter Göteborgsvarvet. Gråt,glädje, stolthet. Och mitt upp i allt ringer den kvinna som betyder mest för mig upp och grattar till prestationen. då gick det definitivt inte att hålla tillbaka tårarna. bara snyftade i telefonen innan den la av.

VILKEN Upplevelse!  En underbar svensk sommardag, fantastiska vyer, fantastiska människor och fantastiska dofter som gjorde att man kände igen barndomen (Hö, koskit, blommor).
Är mycket nöjd med min prestation efter att ifrån depån Fagerhult i stort sett kört själv. Jag tror med bestämdhet att hade jag cyklat med ett par andra och sluppit de tekniska, så hade vi klarat 9.30 målet utan problem.

Tack alla inblandade!

See you in Motala 2016  :)