söndag 30 november 2014

Nu är beslutet taget.

Efter mycket funderande och diskuterande med mig själv efter framförallt 6 tim i Borås. har jag nu bestämt mig för att satsa på Ironman 2016 i Kalmar.

Planeringen har börjat. Lopp som jag tänker vara med på ligger under fliken tävlingar här på bloggen.

Fokus den här vintern ligger på löpteknik och grundfysik. Mycket tid på gym inklusive spinning och klasser.

Det blir inte så tätt mellan loppen framöver utan mer till sommaren, nästa lopp är på Nyårsafton då jag kommer att springa Sylvesterloppet här i Göteborg. Sedan är nästa i Mars, 6 timmars i Skövde.
Målet med båda tävlingarna är att slå PB ordentligt, för att verifiera att min träning går åt rätt håll.

Jag kommer fortsätta skriva en del här men även på min Ironman facebook sida.

Vore jättetrevligt om just du följer min resa till Ironman 2016 i Kalmar.


söndag 2 november 2014

En bra vecka....

Nu har jag inte skrivit på två veckor så är dax igen.
En massa har hänt som vanligt. Min underbara stora dotter har börjat skriva bokstäver och ljuda. Hon är 5år. Min lilla dotter på 3år berättar gärna om sina utflykter på förskolan. Och min 12åriga son berättar hör av sig allt oftare, Ja för hans pappa är riktigt dålig på det. Vet inte riktigt varför men jag måste skärpa mig med det.

Träningsmässigt går det just nu segt, Håller på att utarbeta ett nytt träningsschema som kan vara hållbart för min kropp. Skall till osteopaten igen på tisdag, sist hjälpte det lite iaf. ALLT som kan hjälpa mig till lördagens eller rättare sagt ÅRETS stora utmaning i pannbenskontroll. 6Timmars i Borås. Ja du såg rätt.
Jag skall vara med i en tävling där man springer 6 timmar för att se vem som kommer längst :)
Målsättningen är att komma över en maraton distans då är jag nöjd. 5-5.5 mil hade varit en dröm.

Helgen som gått har det varit Finalloppet i Skatås. En härlig tillställning! Superbesviken på mitt resultat men väldigt trevligt. Mötte en mängd nya vänner från lonesome runners vilket alltid är roligt, härligt med en stor klubb och mycket pepp för varandra, alla duger och gör sitt bästa.

När det gäller jobb har jag fått en provanställning på ett trevligt ställe i Mölndal, en personalrestaurang.
Nu är det bara en ny lägenhet som saknas så kan det börja bli lite ordning på livet igen.

STOLT! STARK! FRI!


söndag 12 oktober 2014

En smärtsam vecka med ett glädjande slut

Jobb hela veckan och 2 lätta träningspass inför lördagens lopp var planen.
Så blev det inte riktigt i verkligheten.
Söndag och måndag seg i kroppen efter trapprekordet på lördagen.
Måndag runt 12 kom lätt ryggvärk som bara blev värre, tisdag kom jag inte upp ur sängen. ONT. ryggskott.
Seg tisdag med mycket smärta. Blev lite bättre med mera rörelse men skitjobbigt. Fick ställa in kvällens free fall running på backaplan tyvärr.
Jobbig onsdagmorgon men blev bättre under dagen, beslutade mig för att gå till jobbet dagen efter, men tyvärr även den här dagen inställd träning. Varmt bad på kvällen, mycket tiger balsam och en hel del massage av sambon samt ordentligt med värktabletter gjorde att jag fick en riktigt bra natts sömn.
Torsdag, ryggen kändes bättre men förebyggde med ordentlig värktablett innan jobbet, väl det för sedan smög värken sakta på under dagen. ONT när jag kom hem. Tankarna om att inte starta på lördagens lopp började komma.
Fredag lätt smärta hela dagen men jag fungerade tillfredställande iaf. Bestämde att hade jag ont på lördag morgon skulle jag ställa in. Blev en trevlig kväll när sonen kom och var på fantastiskt humör, döttrarna hade saknat honom och det blev kramkalas samt mys i soffan efter en otroligt god pizza till middag (LCHF pizza).
Lördag morgon, lätt stelhet i ryggen, tvivlan om start eller ej i Running lights i Alingsås. Äh fan jag kör..

Lugn uppladdning under hela dagen, kändes sådär ingen jättelust men försökte uppbåda lite positiva vibbar genom att peppa andra på lonesome runners. Kom till Alingsås och det första jag springer på är en mycket trevlig Lonesome kvinna som jag pratar med länge och väl. Ordnade nummerlapp och bytte skor till starten, såg även starten på 5km loppet som gick innan vår start. Guuuud vad snabba de var, fick lite mindervärdeskomplex. Kom i samtal med ett flertal lonesome runners innan start, Underbart att vara med i en sådan peppande gemenskap.
Precis innan loppet kände jag mig urstark, fanns mycket i benen idag :) Första km gick riktigt fort, sedan fick jag påhälsning av den mentala kossan, den som sitter på axlarna och tynger. Kändes skit rent ut sagt, gick småbitar och kämpade vidare. Många positiva ryggdunk av klubbkompisar som susade förbi. FAN vad långsamt det gick, tyckte jag, jag har så mycket mer i kroppen. Andra varvet börjar, magen snurrar som en torktumlare, spyfärdig men kämpar vidare. Har aldrig haft problem med magen tidigare men mådde riktigt illa under en period. Möter sonen och döttrarna vid målet, glädjen kommer tillbaka. Men jag tyckte fortfarande inte det gick fort.
Ingen tid men flertal Lonesome löpare som kände på sig att de sprungit Personbästa. Glad för deras skull.
Dåligt med tidangivelser på plats så jag åkte hem med ungarna och sambon. Trodde inte på Personbästa efter de känslor loppet genererat.
Efter hemkomst så tog det en bra stund innan resultaten kom, Riktigt dåligt tycker jag.
PB Blev det för mig och en mängd andra i Lonesome Runners. Dock blev PB bara en minut bättre än tidigare men iaf... :) Stolt men vet att det finns mycket mer att hämta.
Så resultatet blev positivt efter en tung vecka...............

Idag söndag, återhämtning, återlämning av barnen och planläggning av en riktigt tung träningsvecka. Blir kanonbra tror jag!

Ha det bäst och njut...



söndag 5 oktober 2014

EN osäker höstvecka

En barnledig vecka!
Veckan som varit har rent privat varit väldigt konstig, rent träningsmässigt har den varit bra.

Mitt vikariat gick ut i måndags, utan jobb igen. Blir lite stressad när jag inte har jobb men det löste sig ganska bra under veckan. Fick hoppa in  på ett ställe och jag fick provjobbat på ett annat ställe under en dag (skall dit igen en vecka till på provjobb).
Att inte ha ett fast jobb sätter sig fort på självförtroendet tyvärr, och har varit lite låg i veckan.
Har av en vän blivit erbjuden ett jobb i Falköping, men då behövs även bostad. Undrar hur det skulle fungera med tjejerna, hur jag skulle må osv. Falköping är långt borta.

Vågen visade idag på morgonen -2hekto blääääää borde vara mer, men som sagt, har teorin att träningsveckor händer inte mycket på vikten medans viloveckor rasar det.

Träningsmässigt drog jag igång måndagen med två kvällspass i majorna.
Tisdagen blev otroligt tung träningsmässigt, startade kl 0700 med 2km simning. på kvällen blev det coreball 60min, styrka överkropp 30min och avslutade med CXworks i 30 min
Onsdag 30min allmän styrketräning innan 75min obligatorisk activio spinning
Torsdag 2km simning kl 07.00 i övrigt vila. kroppen stel.
Fredag vila
Lördag skulle det bli trappträning :)  och det blev det. En månad kvar till Borås 6 timmars. så jag var tvungen att testa mig lite. inbillar mig iaf att 3-4timmar i skansen krona trappen kan motsvara påverkan av 6 tim löpning. Så jag var tvungen att köra en test. 3tim 45min 22 sekunder sedan sa kroppen stopp den här gången. 62 vändor upp och ner blev det. STOLT! tidigare rekord låg på 43vändor.

Jag var lite orolig för Borås 6 timmars då jag innan den tävlingen bokat in mig på finalloppet i Skatås helgen innan. Givetvis hade jag då valt den längre distansen. Tack och lov gick det att byta till milen istället. Fick bekräftelse på det i veckan.

Planering inför nästa års tävlingar börjar ta sin form och har skrivit ner dem under menyn på tävlingar. Nu är det bara att avvakta anmälningsdagar och se till att jag får en plats innan det är fullt på tävlingen. Och sedan givetvis få ekonomin att fungera till det hela. Är tyvärr inte gratis med tävlingar.
KAN eller VILL du hjälpa på något sätt får du gärna höra av dig, söker med ljus och lykta efter sponsorer av olika slag.

Idag får jag mina sessor igen. Skall bli underbart att se dem och busa med dem. eventuellt lite pärlande idag, får se. Blir det fint väder kanske en sväng till Saltholmen.
Skall jobba hela veckan, på en arbetsplats jag trivs på.... ;)  blir trevligt.
Träningsmässigt blir det bara pass tisdag och onsdag för jag har ett lopp jag ser otroligt fram emot på lördag.
Running Lights i Alingsås. Personbästa skall krossas ordentligt.

Ha en skön vecka alla härliga därute!

tisdag 30 september 2014

Nytt liv inför framtiden

3/11-2913 Det var datumet jag tog tag i mitt liv vad gäller vikt och hälsa. En arbetskollega utmanade mig till att klara midnattsloppet 2014 under timmen.
Jag hade inte sprungit under timmen på milen någon gång i mitt liv och jag har inte sprungit alls sedan 1991 då jag gjorde lumpen. 
Vägde den 3;dje november 124.3kg. Bestämde mig för att klara utmaningen men även att nå ett viktmål på 95kg till midnattsloppet.
Sagt och gjort, började kämpa i bostadsområdets gym, jag kunde inte tänka mig att gå till ett riktigt gym. Jag skämdes för mycket för det.
I februari fick jag mitt Ex att starta med LCHF och ett par veckor efter det startade även jag och sambon med att utesluta kolhydrater och äta mer fett. Vikten hade rasat bra innan dess men nu small det iväg ordentligt.
Jag hade inte sprungit på väldigt lång tid och dessutom aldrig en tävling, så mina funderingar började med tävlingserfarenhet. Tänkte att det kanske är bra med lite tävlingar innan Midnattsloppet så jag vet hur det fungerar. Anmälde mig snabbt till Solvikingarnas vårlopp i mars. Målet var att "Springa" de 8km utan att gå.
Med nöd och näppe tog jag mig runt men det gick. Helt slut i mål, men förbannat stolt.
Stoltheten över det loppet fick mig att fortsätta kämpa på gymmet, slet på löpband, roddmaskin och vikter.

Våren var en period som var väldigt jobbig hemma med sambon och hennes son, så min flykt blev till gymmet. För på gymmet mår jag bra.
En dag i april fick jag på facebook nys om Skärgårdsmilen på Hönö. Häftigt tyckte jag och anmälde mig. Hela familjen följde med och vi hade en riktig familjedag med picknick och mys. Samt ett otroligt trevligt lopp där jag för första gången sedan 1991 sprang en hel mil. Gick i mål med krafter kvar, för jag var under hela loppet livrädd att jag inte skulle orka. 1.05 blev tiden. Riktigt nöjd och stolt över det.
Strax innan Skärgårdsmilen hade jag även anmält mig till Näsetloppet, Var trots allt ett millopp jag tränade inför.
Men dagen efter Skärgårdsmilen fick jag en knäpp idé om att jag skulle anmäla mig till Göteborgsvarvet. Sagt och gjort, köpte en startplats och nerverna började dallra. Har alltid sagt att det är det sista jag skulle göra i mitt liv. Att springa Göteborgsvarvet fanns inte i min ordlista. Men helt plötsligt hade det blivit roligt att springa. Tankarna gick bara runt efter startbeviset var inköpt. HUR skall en småfet 44åring fixa det här.
Generalrepetition blev Näsetloppet som inte fungerade alls för mig tyvärr. Började få kalla fötter ordentligt. Vad fan har jag gjort, jag kan väl inte springa så långt, var några av de frågor som började komma. Hemsk ågren hade jag.
För att få hjärnan och mig själv övertygad gav jag mig själv träningsuppgiften att köra trappan upp till skansen krona i 150min. Om jag klarar den utmaningen så klarar jag varvet med resonerade jag. Sagt och gjort, gick till trappen och klarade 140min. Det övertygade mig, NU skall jag klara varvet.
Och det gjorde jag. Sprang hela Göteborgsvarvet vilket i sin tur var mitt mål. Hade inga tidsmål alls, bara att ta mig runt. 2tim 23min och 44 sekunder tog det. sedan stod jag på mållinjen med ett känsloutbrott jag aldrig tidigare varit med om, skrattade, grät, log, hoppade och ramlade nästan ihop. JAG hade klarat varvet och jag var stolt som en tupp...
Efter det slog löpdöden till, var inget kul att springa längre. Det tog 3veckor innan jag sprang igen. En vän jag mött på FB klubben Lonesome Runners övertalade mig att springa med henne. Vi sprang bara en 6km runda men gud vad skönt det var att komma ut igen.
Strax efteråt kom Blodomloppet, ja kunde vara en trevlig sista tävling innan midnattsloppet tyckte jag. Dessutom skulle min nyfunna vän springa det loppet, så då kändes det trevligt igen. Sprang med henne i 3km sedan kände både hon och jag att vi skulle dela på oss, jag hade betydligt piggare ben. Sprang som bara den men lyckades inte nå målet på under timmen. Fick iaf agera hare åt en Lonesome kompis så han kom in på en bra tid. Jobbigt lopp med för mycket folk på för liten yta.

Fram till Blodomloppet hade jag gått ner till 108Kg dvs en viktnedgång på 15 kg. Jag var allmänt förtvivlad, den platå jag hamnat på med vikten ville inte ge sig och orken när jag tränade vek sig varenda gång. Började leta efter orsaker och hittade bland annat att mitt proteinintag var för lågt enligt alla experter. Så det fick bli lite proteinpulver efter alla träningar. Läste oxå om en del som åt en halv/hel banan eller liknande med kolhydrater för att få den lilla extra orken på träningen. Började även jag med det. Helt plötsligt började jag gå ner igen och min återhämtning efter träning blev dubbel så snabb. Musklerna sög åt sig proteinerna.

Vid midnattsloppet låg min vikt på 104kg så ja jag hade misslyckats med den delen av målet. Loppet däremot gick som det skulle, tiden under timmen 58,41 blev tiden. Även här med krafter kvar. Var ett trångt och lite bökigt lopp men en folkfest som var riktigt trevlig.

Övriga lopp och tider ser ni under tävlingar här på sidan.

Nya mål och utmaningar är nu efter lite eftertänksamhet satta.
Målen sträcker sig till 2016 då SKALL jag genomföra en Ironman tävling. Det vill säga 3.8km simning, 180km cykling, 42km löpning.

Viktmålet är att till den tiden skall jag ha gått ner till 92Kg och ha magrutor, skratt för det har jag aldrig haft och jag har lovat min son det. Han är just nu den som stöttar mig mest.

Mitt träningsupplägg fram till januari ser ni under träning här på sidan. Upplägget är inte skrivet i sten så ibland korrigeras det. Ni hittar annars mina träningar på Jogg.se.

Hoppas du har lust att följa mig vidare i min färd mot ironman 2016.
Välkommen!



söndag 28 september 2014

En vecka i Limbo

En jobbig vecka har det varit. Fylld med konflikter, dåligt med sömn, sorg och oro.
Söndagen började med tråkiga beskedet om att jag inte fick en lägenhet som jag verkligen ville ha. Hade varit kanon att bo där, så tjejerna kunde fortsätta vara hos mig varannan vecka.

Gick hem på måndagen efter linnea blivit snuvig och hade feber, sedan vab hela veckan. Helt ok att vara hemma med den här underbara lilla prinsessan.

Blir arbetslös igen imorgon och oroar mig verkligen för framtiden. Ekonomin är ett jobbigt kapitel just nu.

Min bästa vän mitt ex som jag har flickorna ihop med har efter flera års relation som vän, periodvis kk, extra familj och förälder valt att avbryta den fina relation vi tidigare haft för att som hon uttryckte det "bara vara föräldrar". Skall tilläggas att vi var på en fantastisk semestervecka i somras och har under alla år delat allt med varandra. Brytningen handlar om att hon träffat en man och han har bestämt att vissa relationer skall hon avsluta. Han bestämmer helt plötsligt väldigt mycket i hennes liv.Riktigt glad att hon träffat någon, hon och tjejerna förtjänar verkligen någon som tar väl hand om dem.
Har dessutom insett att hennes problem är inbyggt i hennes bekräftelsebehov. Som i sin tur bottnar i hennes olösta problem med sin mamma från barndomen. Så länge hon kan hjälpa genom samtal och umgänge så stannar hon kvar sedan smiter hon fort vidare. Finns ett flertal exempel på det senaste åren. Ja ja, bara önska henne lycka till och hoppas på att han behandlar henne väl. För det förtjänar hon. Kommer dock alltid finnas kvar för henne trots att vår sk relation känns otrolig tung just nu.

Träningen har inte varit kul alls den här veckan, beror väl på allt ovan och en gnagande oro. Körde på lördagen min favorit trappor vid skansen krona. inte ens det var roligt.

Det stora glädjeämnet den här veckan är fördjupandet av vänskapen med en person som blivit väldigt viktig i mitt liv.

Vikten hm en uppgång på 1 kg. Funderar på om förra veckans viktnedgång berodde på hård träning och den här veckan pga vilan. Det vill säga att jag under vila byggt de muskler jag tränade upp förra veckan.

Kommande vecka blir en riktigt tuff vecka med minst 10 träningspass. Mycket teknik och fortsatt uppbyggnad av kroppen inför kommande utmaningar. Nästa lopp om 2 veckor i Alingsås. Tänker då kapa PB ordentligt på milen.

Kan bara hoppas att kommande vecka blir otroligt mycket bättre än förra.

Jag VILL, jag KAN, jag SKALL och jag är grym!  Ha det gött!

söndag 21 september 2014

En fantastisk träningsvecka....

Lämnade mina barn i söndags, jag har de 2 tjejerna vecka vecka och pojken varannan helg. Så min barnlediga vecka kommer framöver i stort sett bestå av jobb och träning.

Sedan gick jag in i träningsbubblan ;) här är vad jag fick ut måndag till fredag:
245min spinning - 4pass
60min löpning, teknikträning på löpband 1 pass
60min Coreball - 1 pass
45min Crosscage - 1pass
170min Styrketräning - 4pass

Veckans sista pass blev på lördagen en triathlon modell :)
1,3km simning
20,9km cykling
6km Löpning
På tiden 2:17:48

Inte riktigt nöjd med tiden. nästa gång cyklar jag neråt Kungsbacka istället. Slottskogen är värdelöst att cykla i folk överallt, helst i bredd om 4. Samma var tyvärr simningen idag, därför gav jag upp simningen i förtid.

Har verkligen njutit av den här veckan och känns riktigt bra i kroppen, lite sliten ja ;) men skönt sliten.
Jag brukar väga mig varje söndagsmorgon, så även idag -2 kg den här veckan.
Faaaaan vad jag e grym! :)

Nu två dagar vila....

söndag 14 september 2014

En lördag i Sjövik!

Lördagen den 13/9 2014.
Risveden terräng. ett hårt 17.7km traillopp enligt arrangörerna. Jag kommer upp till Sjövik med bussen från Göteborg som arrangörerna ordna på föredömligt sätt, verkligen tummen upp. Väl uppkommen blev det lite snurrigt innan jag hittade klubbens tält. Vi Lonseme Runners var största klubb i tävlingen så vi fick en egen träffpunkt i form av ett tält.

Fantastisk trevlig och gemytlig stämning inföll sig direkt i tältet vilket gjorde att mina nerver lugnade sig lite.
Jag har aldrig varit så nervös inför ett lopp som jag var i Sjövik. Tvivlar inte på min kapacitet vet hur mycket jag orkar. Den här nervositeten satt på ett mer mentalt plan. Stödet från en av mina viktigaste fans, kändes inte längre. Även om den personen inte varit med på några av mina tävlingar har alltid stödet känts i hjärtat, men den här gången fanns det inte där. Det gjorde mig riktigt ont. Saknar dig!

Loppet gick igång, trångt på väg ut från Sjövik, riktigt trångt med gående som följd ett par bitar. Grusväg första kilometrarna. Jag kände ganska snart att det här skulle bli ett tungt lopp. Det fanns liksom inget tryck i benen som det funnits vid senaste tidens löpningar och jag kände mig TUNG i kroppen. Kan bero på att jag laborerar lite med mat och dryck innan lopp, jag har inte hittat den ultimata kombon och tiden än.Men mest berodde det nog på att känningar i vänster vad började komma.
Efter 4km började jag gå sträckor. Värken i vaden tilltog, har inte haft problem med den sedan februari. Tack och lov fanns fantastiska klubbmedlemmar som pushade, peppade och bidrog med positiv attityd. Vilket resulterade i att jag fortsatte, ja jag hade tankar på att bryta så tungt gick det. Och vaden oroade mig mer och mer. Även den otroligt vackra banan bidrog till att fortsätta, vilka härliga skogar det finns. :)

OJ plötsligt låg upploppet framför mig och jag hade mycket krafter kvar. Någon ropade GO Lonesome och allt negativt rann av, spurtade bra :) Tyvärr kom sambon och prinsessorna ett par minuter försent för att vara med om målgången.

2:06:44 blev tiden, riktigt nöjd efter hur loppet utvecklade sig. Efter Salomon trail hade jag räknat med en tid på runt 2:30 men den här banan var betydligt mer lättsprungen än sträckan vid Kåsjön.
Kommer definitivt komma tillbaka till den här pärlan i Sjövik.

Nu har jag en riktigt hård träningsvecka framför mig. Skall bli jätteroligt och utvecklande. Måndag och tisdag skall jag vara med på lektioner i löpteknik, ett pass på löpband och ett utomhus. Jag behöver verkligen utveckla tekniken för att kapa mina tider. Styrkan finns, orken finns men tekniken är bristfällig. Lördag är tanken att jag skall vara med ett prova på pass med Hisingen cykel klubb. Jag får låna en riktig cykel där, jag brukar cykla med min halvtaskiga motionscykel. Prova på passet är ytterligare en test i att känna av om triathlon kan vara något för mig. Kan vara smart att känna efter lite innan en dyr cykel införskaffas.
I övrigt är veckan späckad med teknik, kondition och coreträning.
Som sagt en tuff, underbar och väldigt utvecklande vecka framför mig!




















måndag 8 september 2014

Ironman! En omöjlighet för en 45åring??

Ja jag är inte 45 än, men nästa år :)  Har sista tiden mer och mer börjat spana framåt mot IronMan i Kalmar nästa år. EN ofantlig utmaning, men kan andra kan jag :) Inbillar jag mig i alla fall. Bara funderar på det än så länge, jag tror det hade varit den ultimata tävlingen för mig.

I januari i år kunde jag inte springa 3km. sedan dess har det blivit både millopp och halvmara. Både asfaltlöpning och skogsäventyr(Trail) har det blivit. Skall även under hösten testa en ultralöpning på 6tim.

Jörgen Nilsson som driver bloggen "Från fet till triathlet" Är en av mina största inspirationskällor, helt otrolig resa den mannen gjort. Min resa är bara påbörjad i jämförelse. Om jag nu skall jämföra mig med andra.

En Ironman tävling kräver en HEL del förberedelser och väldigt mycket träning. Och jag har aldrig någonsin testat triathlon. I fredags bestämde jag mig för att jag under lördagen skulle köra en triathlon test bara för skoj skull. Utfallet kändes bra och kommer nu jämföras med nya tester varannan lördag.

Testen bestod av:
1tim Simning = 1,7 Km. I Frölunda simhall sedan hem och byta om, tog 25min till
1tim Cykling = 19.8Km med min gamle cykel i stan, massor av fotgängare i vägen mm. Obs! ingen landsväg och ingen bra fartcykel. (kommer bild senare). direkt efter jag kommit hem blev det
1tim löpning = 8.8 km. Nu började det gå trögare :) och pressade väl inte mig själv till max heller direkt.

Allt som allt är jag nöjd med första testet. Finns massor att korrigera och förbättra. Men jag orkade 3 tim aktiva idrotter och det är jag riktigt nöjd med.
Vet inte när startplatserna till Kalmar börjar ta slut men jag lär inte bestämma mig än på en stund.

En Ironman består trots allt av 3860m Simning, 180km cykling och 42.2km löpning. Och jag har lång väg att vandra tills dess.

Vad tror ni, kan jag klara en Ironman om 11månader?

En kock på uppgång :)

lördag 30 augusti 2014

En dag i skogen kring Kåsjön

30aug, Salomon Trail 11km i Kåsjön.

I de lopp jag tidigare deltagit har nerverna sakta kommit i dallring dagen innan men det här racet var mer, okey då kör vi. Jag hade inga som helst krav på mig själv mer än att jag skulle njuta av skogen.
Och det gjorde jag :-)

Tiden kan jag inte påstå jag var nöjd med men jag fick en mängd uppslag till vad jag behöver träna för att gå vidare och bara det är en vinst för mig.
Jag kom till Kåsjön i Partille runt 10.45. Vägen in till parkeringen var skyltad bra men sedan... grrr.
Jag och 5andra löpare gick säkert runt i 2km för att försöka hitta till basen och till starten.
Frågade en funktionär vid starten han sa"jag tror starten ligger där men jag vet inte så noga" GRRRR riktig arrangörsmiss.
Kom fram till basecamp, där hade Fredrik redan hängt upp Lonesome Runners-vepan och man kände sig riktigt hemma. Fler Lonesome runners fyllde på och skratten klingade högt. Riktigt trevligt ensam ;-)
Hängde på Sussi Larsson de två första kilometrarna men kände att det tempot gick för snabbt för mig idag.
Släppte och hamnade framför Sara Dahlberg en kortis. Skogen full av lonesommers tydligen ;-)
4km in vurpade jag första gången, mina asfaltskor tyckte inte om leran. Rasade ner för en slänt men var helt ok ändå, kände dock senare att den anspänning som blir vid fall tar en del kraft. Fortsatte kämpa på, många härliga avsnitt och OTROLIGA mängder karl johansvamp såg jag.
Kände att kroppen inte riktigt hade det trycket jag vill idag, så började gå kortare sträckor. Jag längtade lite till mossen som någon avslöjade vi skulle igenom innan loppet. Han sa att det kunde vara två till och med, barnet i mig började le.
Så dök då den första mossen upp. Ögonen sa att det skulle nog vara en lätt match, fötterna och resten av kroppen ville dra sig därifrån. Plask rätt i :-) underbart rätt i smeten. En herre en bit framför mig satt fast upp till låren i gyttjan, själv lyckades jag hålla mig till knädjupt :-) vilken underbar väckarklocka.
Efter första mossen flöt det på riktigt bra en stund, sedan kom mosskoman, benen blev stumma och hjärnan tänkte bara på nästa mosse.

Gick en del partier igen, vissa partier kändes som de var lagda för en bergsget. Pratade med många medlöpare, härliga människor. Så kom andra mossen, roligt men tungt efteråt hade hjärnan registrerat och så blev det. Den var iaf något grundare än den första.
Sprang och gick en bit, sedan dök den omtalade ravinen upp.. Grrr gött man har trapptränat lite, vettigt tempo uppför hela ravinen.
Sprang bakom några tjejer som höll ett lugnt tempo "vi skall bara överleva"  tyckte jag var en underbar tanke.  Sista kilometrarna var tunga och med två fall till. Ett var en snubbelolycka på en rot, den andra begrep jag inte alls, bara dök precis när jag kommit ut på gruset.
Tyvärr är jag fortfarande riktigt kass på att disponera lopp så när jag gick i mål kändes det även om jag var trött som jag kunde fortsatt en stund till... Måste lära mig..

Lärdom av första trailen:
Du skall göra dina tåhävningar varje dag
Du skall göra dina balansövningar varje dag
Du skall inhandla ett par trailskor
Du skall träna på längre sträckor för trail suger musten ur en... ;-)


Allt som allt var det en underbar positiv upplevelse förutom brasklappen till arrangörerna som får skärpa till sig.

Tack för en bra dag skogen och hoppas vi ses vid Risveden Terräng!


söndag 24 augusti 2014

Dagen efter.....

Igår var det så dags för årets löparmål, midnattsloppet på under timmen.
Jag har varit orolig i kropp och själ hela veckan inför det här. Miljoner tankar. Har jag tränat rätt, har mitt mål varit realistiskt, orkar jag, är jag inte lite snuvig ändå, mm mm

Det har varit en skitjobbig vecka helt enkelt, dels på grund av oron och dels på grund av att jag vilat mig i form med enbart ett 6 km pass i veckan. Grr blir otrevlig när jag inte får träna har jag märkt.

Inställningen inför loppet var nu är det upp till bevis Richard. Starten gick och första km flög jag fram, målet var att komma från gruppen för jag visste att många av dem var långsammare än mig (fel startgrupp). Känslan var otrolig, äntligen iväg och fort går det.
När klocka pep efter första km  på 5.01 började frågorna komma i huvudet, klarar du verkligen det här tempot Richard. Efter det sänkte jag tempot omedvetet så efter 3km var tiden 5.33/km.
Sedan kom regnet... och som det kom, himlen öppnade sig totalt. var en härlig känsla samtidigt som det var riktigt jobbigt. tempot sänktes till 6.07min/km mellan 3 och 5km
Strax innan stigbergstorget kom dippen, det kändes inte kul att springa alls. samtidigt klev pannbenet in och sa nu Richard kommer snart den omtalade backen upp till masthuggskyrkan, BIT ihop för den skall du klara.
Bet ihop och gick med förvånansvärt bra tryck i stegen uppför. Men väldigt trångt och bökigt hela vägen upp och ner. Tyvärr glömmer folk att hålla höger i löparspåren så fort de blir lite tröttare.Tempot hade inte slaknat mer iaf, 7km masthuggskyrkans kontroll körde jag fortfarande på 6.07min/km.
Nerför till andra långgatan gick bra, tempot höjdes något men inte så mycket som jag ville. Mycket sicksacklöpning för att komma fram, snart i mål tänkte jag, tempot höjdes iaf mellan 7 och 9km till 5.57min/km.
Sista km var riktigt jobbigt, trångt och buffligt på gårdarna mellan hyreshusen. Snigelkänslan kom tillbaka. samtidigt som kroppen sa, men va fan Richard, du går i mål med krafter kvar IGEN.
vid målgång hade min mobiltracker stängts av så jag svävade lite i ovisshet tills jag mötte sambon i målfållan.
Hon log och sa" Gick ju inte så bra som du hade hoppats på men du klarade målet att springa under timmen"
Hade sagt innan att det kändes som jag skulle kunna klara en tid på 50-55min. Tiden blev 58.41 i mål.

Totalt sätt är jag ganska nöjd!  Jag slog mitt personbästa.
Tyvärr hittar jag inte vinnarskallen att ta ut mig helt här heller, vilket gör mig lite besviken. Borde kunnat pressa mig betydligt mer men har gått in i en fas som säger "vad tror du att du är richard, kan du verkligen springa så här fort under så lång tid utan att rasa"
Måste få bort den känslan, frågan är väl bara hur......
För jag vet att jag kan betydligt bättre än vad jag gjorde på midnattsloppet.

En annan besvikelse under det här loppet är att min arbetskollega som drog igång utmaningen att klara midnattsloppet under timmen inte ens var med. Utmaningen var en kul grej för oss båda eftersom vi varit dåliga på långsiktlighet i våra liv. Utmaningen startade i december 2013 och målgång skulle vara under gårdagens lopp. Kändes väldigt ledsamt att hon inte var med, hade verkligen sett fram emot att springa med henne.