Jobb hela veckan och 2 lätta träningspass inför lördagens lopp var planen.
Så blev det inte riktigt i verkligheten.
Söndag och måndag seg i kroppen efter trapprekordet på lördagen.
Måndag runt 12 kom lätt ryggvärk som bara blev värre, tisdag kom jag inte upp ur sängen. ONT. ryggskott.
Seg tisdag med mycket smärta. Blev lite bättre med mera rörelse men skitjobbigt. Fick ställa in kvällens free fall running på backaplan tyvärr.
Jobbig onsdagmorgon men blev bättre under dagen, beslutade mig för att gå till jobbet dagen efter, men tyvärr även den här dagen inställd träning. Varmt bad på kvällen, mycket tiger balsam och en hel del massage av sambon samt ordentligt med värktabletter gjorde att jag fick en riktigt bra natts sömn.
Torsdag, ryggen kändes bättre men förebyggde med ordentlig värktablett innan jobbet, väl det för sedan smög värken sakta på under dagen. ONT när jag kom hem. Tankarna om att inte starta på lördagens lopp började komma.
Fredag lätt smärta hela dagen men jag fungerade tillfredställande iaf. Bestämde att hade jag ont på lördag morgon skulle jag ställa in. Blev en trevlig kväll när sonen kom och var på fantastiskt humör, döttrarna hade saknat honom och det blev kramkalas samt mys i soffan efter en otroligt god pizza till middag (LCHF pizza).
Lördag morgon, lätt stelhet i ryggen, tvivlan om start eller ej i Running lights i Alingsås. Äh fan jag kör..
Lugn uppladdning under hela dagen, kändes sådär ingen jättelust men försökte uppbåda lite positiva vibbar genom att peppa andra på lonesome runners. Kom till Alingsås och det första jag springer på är en mycket trevlig Lonesome kvinna som jag pratar med länge och väl. Ordnade nummerlapp och bytte skor till starten, såg även starten på 5km loppet som gick innan vår start. Guuuud vad snabba de var, fick lite mindervärdeskomplex. Kom i samtal med ett flertal lonesome runners innan start, Underbart att vara med i en sådan peppande gemenskap.
Precis innan loppet kände jag mig urstark, fanns mycket i benen idag :) Första km gick riktigt fort, sedan fick jag påhälsning av den mentala kossan, den som sitter på axlarna och tynger. Kändes skit rent ut sagt, gick småbitar och kämpade vidare. Många positiva ryggdunk av klubbkompisar som susade förbi. FAN vad långsamt det gick, tyckte jag, jag har så mycket mer i kroppen. Andra varvet börjar, magen snurrar som en torktumlare, spyfärdig men kämpar vidare. Har aldrig haft problem med magen tidigare men mådde riktigt illa under en period. Möter sonen och döttrarna vid målet, glädjen kommer tillbaka. Men jag tyckte fortfarande inte det gick fort.
Ingen tid men flertal Lonesome löpare som kände på sig att de sprungit Personbästa. Glad för deras skull.
Dåligt med tidangivelser på plats så jag åkte hem med ungarna och sambon. Trodde inte på Personbästa efter de känslor loppet genererat.
Efter hemkomst så tog det en bra stund innan resultaten kom, Riktigt dåligt tycker jag.
PB Blev det för mig och en mängd andra i Lonesome Runners. Dock blev PB bara en minut bättre än tidigare men iaf... :) Stolt men vet att det finns mycket mer att hämta.
Så resultatet blev positivt efter en tung vecka...............
Idag söndag, återhämtning, återlämning av barnen och planläggning av en riktigt tung träningsvecka. Blir kanonbra tror jag!
Ha det bäst och njut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar